KRYLLBO

Karin Dalaryd gift med Sten. Tre barn: Lena Kerstin och Åsa.

 

Den regniga sommaren 1957 började vi ta vår nya tomt på Stora Sviholmen i besittning. Den kallades då för Snårskogen av Bojan Woxell som bodde på lilla Sviholmen (där bor nu Karin och Rune Johanssons familj). Vi – Sten och jag, Lena fem år, Kerstin tre år och Åsa påbörjad, kom till ön i en gammal ruffad motorbåt ”Sjövild” tält och sovsäckar. Det allra första som ordnades var en planka mellan två tallar och tillhörande grop i marken. Sten urholkade också en liten kulle till en jordkällare stor som en mikrougn. Därnäst byggde han arbetsbod med dass.

Stugan som bestod av en nedmonterad arbetarbarack fick ståhöjd- på framsidan – medels några extra bräder. Sten byggde och fixade, jag passade honom och barnen och höll något slags hushåll och så småningom flyttade vi in på våra sexton kvadratmeter.

Första natten sakandes innergolv. Vi la ut masonitskivor över syllar och kutterspån. Det blev ett roligt uppvaknande när det blev ljust. Alla fyra var från topp till tå täckta av kutterspån – masonitskivorna hade hasat hit och dit. Någon el fanns ju inte men vi hade spritkök och kyl och lamporna gick på fotogen. Vatten bar Sten upp från sjön, hink efter hink och fyllde till ett stort oljefat på ett litet berg utanför köket. Därifrån rann det snällt till kranen i köket som Sten påstod att jag glömde stänga!

Men barnen tyckte att de bodde flott

De tyckte hatten var ett riktigt slott

Vi hittade på namn till varenda kvadratmeter i stugan: Salongen Biblioteket Matsalen, Herrummet, Fruns Boudoir Jungfrukammaren Serveringsrummet.

Sten byggde sedan en spis utanför på berggrunden och där satt vi många kvällar och läste sagor och sjöng och hörde på Sten som berättade halsbrytande historier. Varje gång det hade regnat – OFTA! – skulle flickorna turvis sopa undan vattnet ur en pöl på hällen. Då hördes alltid: ”Min tur att sopa hällen!”

 

Sommaren 1958 byggdes ”lilla Kryllbo” ytterligare sju kvadratmeter.

 

Kryllbovisan

Diktat av Karin till 40-årsdagen.

Mel: I Appladalen i Värnamo.

Vårt kära Kryllbo vår lilla myrstack

För alla åren vi säger TACK TACK!

Du är ett litet men trevligt skjul

Där vi var´t med om en massa kul.

Här har vi bråkat, här har vi kivat,

Här har vi skojat och haft det livat

Och sopat pölen och eldat bål

Och spelat ändlösa Monopol.

Det är så smått i vår lilla kätte

Här ryms blott dvärgar och ingen jätte,

Det är så trångt i vårt lilla kök

Och långa män går med rygg i krök.

Du passar inte för dom förnäma

Och inte heller för dom bekväma

Dom vill ha bungalows, dom förstås!

Men kära Kryllbo, du passar oss!

 

HUSFRIDEN

Stora huset byggdes av fackfolk under hösten -66 och våren 67. Mycket av inredningen gjorde vi själva. Då hade vi i tio år bott bra men inte helt bekvämt för fem personer. Under tiden hade vi planerat läge och utsikt för ett större hus. 80 kvadratmeter var maxgränsen som då gällde och den utnyttjade vi. Jag hade rejäla duster med esten Endel Lukken som var envis som en ? tja…. Lukken var skicklig och hederlig och ville ge oss, till ett mycket skäligt pris, ett hus som skulle stå sig i alla väder. Jag hade ritat en plan som han inte gillade: Ett kök ska ligga åt norr! Vem står och tittar ut genom fönstret när man diskar? Vardagsrummet ska ligga i sydost! Det blir fult med så stora fönster – osv osv osv……

Sten ville lyda honom – han var ju yrkesman. Jag som tänkt ut vårt drömhus blev inte trodd när jag påstod att det skulle bli bra. Och jag är också envis!

 

Och vi tycker det blev bra!

 

Sten murade en jättestor stenhäll vid spisen som en lämplig samlingsplats och vidare en mur utanför – där Lukken velat lägga vardagsrummet. Medan han var i farten med murningen gjorde han en utespis utanför ”Fadersfriden” på Korpholmen som ett tack till Calle och Bibbi Hedström för att de gett oss tomten så otroligt billigt.

I vårt hus som heter Husfriden har vi haft kolossalt roligt och trevligt. Många fester: bl.a. Allhelgonaaftnar med dans och/eller lekar och nubbevisor.

 

Vi har haft stor tur med våra grannar i alla år. De närmaste heter Hans Une (och Christina och Åke Lindbom), Mark och Annika Une här på Stora Sviholmen och Rune och Karin Johansson (med familjer) som bor på Lilla Sviholmen.

Grannarna: Hunes, Munes och Runes leder tankarna till Odens korpar Hugin och Munin – passar ju bra på Korpholmen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nubbevisor till Allahelgonafester.

Karin Dalaryd.

 

Mel: Morgonsolen redan strålar (kanon)

Till HELAN:

Alla hederliga helgon hacka i sitt harpospel

När vi hemska hädare här nere tar en HEL.

Till HALVAN:
Hellre än som helgon hållas helnykter i himlens höjd

Häver jag i halsen HALVAN, helt och hållet nöjd.

Till TERSEN

HELAN fick en, HALVAN fick en TERSEN kräver en vers!

Men för att hedra alla helgon dricks nu bara bärs.