Förhistoria

Lena Böving född 1936 dotter till Carl Gunder och Bibbi Hedström. Gift med Jan 1934-2011. 4 barn: Anna född 59 Ella född 61 Kaj född 65 och Lisa född 70.

I mitten av 1890-talet ägdes Korpholmen av Ernst och Linnea Jansson. De bodde i Alsvik. 1897 köpte Wilhelm Sahlberg Stora Korpholmen Gröna villan (Oroligheten) som han lät bygga med hjälp av folk från trakten. 1902 dog Wilhelm. Karl (sonen) köpte den södra delen där Bonnerstigs och Wittenbys bor nu. Knut Sahlberg (också en son) tog hand om Lilla Korpholmen och byggde huset där 1919. Nu bor hans sonson Åke där.

När jag var två år köpte mina föräldrar en tomt på Stora Korpholmen på auktion. De betalde 1800 kr. Min farbror och faster – Nils Henrik och Ilse köpte granntomten. Vi flyttade dit 1939 och bosatte oss i Gröna villan som döptes om till Oroligheten.

Thomas och Lena Åkermans familj bor nu i stugan som de renoverat väldigt fint.

Pappa var inte mycket på ön då jag var liten eftersom det var krig och han var inkallad men då han kom på permission blev det fest. Hilma Sjöblom från Glyxnäs lanthandel kom roende och berättade att pappa ringt från Melsten . Pappa hade med sig tre 78-varvsskivor och godis och vi åt konserver med skogsfågel som farbror Nisse tagit från Tennstopet. Mina systrar och jag hade likadana klänningar som mamma sytt.

Görvel född -30 och Inger, född 32 brukade ro för att hämta fisk hos den enbente fiskaren, Erik Karlsson som bodde på Brokholmen. Varje kväll hämtade vi mjölk på Yxlan hos Sjöbloms i Alsvassen. Görvel var väldigt duktig på att ro och sedan efter kriget (1945) då vi fick igång aktersnurran – en Archimedes var det mest Inger som körde den. Det måste varit väldigt svårt för mamma att bo där på ön med tre småflickor utan elektricitet, utan kylskåp och vatten. Vi fick el först 1947. Mamma måste ro till Glyxnäs när hon skulle handla. Görvel Inger och jag badade och lekte som alla ungar gjort i alla tider, fastän lite fick vi hjälpa mamma.

Det var alltid vackert väder och alltid varmt i vattnet och massor av blåbär.

Jag lekte mest med min kusin Johan Hedström – kallad Jossan . Vi hade hyss för oss- knyckte mat och rymde hemifrån till våra kojor som vi byggt på hemliga ställen. Vi gick några gånger ända bort till Svanö slott (uppkallat efter grosshandlare Svanberg som låtit uppföra huset 1902) Vi kallade det Kråkslottet. Det hade varit pensionat före vår tid med tennisbanor och köksträdgård (där nu Anna och Ella Böving har sina stugor) men var obebott då jag var liten. Så långt fick vi inte gå. Det fanns ju inga hus alls på Ängsholmen och där gick kor och betade. Mellan Korpholmen och Ängsholmen var ett sund som vi vadade över. Det fanns ett stängsel med taggtråd på Korpholmsidan för att korna inte skulle komma över till den bebodda delen av ön . En gång jagade vi en stackars ko som fastnade i taggtråden. Redan då vi var sju –åtta år fick vi köra Atlanta (en roddbåt med snurra på) själva och då hämtade vi mjölken om kvällarna då och då. Vi åkte till Fjärdskär med min hund och sov i tält där och vi tjuvrökte på Vamban med knyckta cigaretter då vi var i tolvårsåldern. Då körde Jossan deras båt, Galejan.Jossan hade två småsyskon, en söt liten syster, Kerstin, född 41 med lockigt hår och en lillebror Thomas, född 45 som jag tyckte om att passa…en liten stund ibland.

Jag minns när Jossan fick för sig att han skulle surfa efter Gungafin (Nisses vackra snipa) på ett gammalt bord. Thomas måste köra båten . Han var lite rädd. Jossan gjorde konster och tvingade sedan sin lillebror att köra så nära bryggan så att han kunde hoppa torrskodd i land. Stackars Thomas, vilken liten sjöman – bara tio år gammal i pappas stora fina båt som lyckades landa galant och vi – mamma, Janne och jag satt på berget och applåderade.

Mina föräldrar var gästvänliga . Vi fick ofta ha vänner hos oss. Agneta Edström (nu Beckvid) var min bästa vän och vi konfirmerades 1951 i Blidö kyrka och åkte varje dag till Almvik för att läsa för prästen med Vift – en liten campingbåt.

Mamma och pappa satt ibland med sina vänner på verandan och drack konjak med vichyvatten och pratade. I augusti spelade vi kort om kvällarna eller också läste mamma högt för oss. Jag minns att hon läste ”Tio små negerpojkar” På min namnsdag Helenadagen den 18 augusti klädde vi ut oss och åt tårta med röda vinbär som vi plockade hos Lunds (där bor familjen Berg idag).

Så småningom flyttade mamma och pappa över till Fadersfriden (huset som ligger mot Brokholmen, där familjen Anders och Lotta Svahn bor nu) för att få lite ro. Vi ungar sov i Oroligheten ofta med våra vänner, t.ex. Leena från Finland som kom flera somrar.

1954 kom Gunnel (mammas brorsdotter) till oss och jag fick en lillasyster. Det tyckte jag mycket om. Pappa hade en fin radiogrammofon och många stenkakor. Mamma berättade handlingen ur Puccinis opera Madame Butterfly och vi lyssnade till musiken. Vi satt utanför Fadersfriden och såg solen gå ner bakom Alsvassen. Gunnel och jag grät för vi tyckte så synd om lilla Butterfly och tyckte så mycket om musiken. Underbart!

Jag var dålig i skolan och varje sommar under hela gymnasiet måste jag vara i stan minst fem veckor för att plugga upp mig till nästa klass. Jag åkte ut varje fredag med kung Agne. Jag skickades utomlands för att lära mig engelska och tyska. Jag längtade alltid hem. Den bästa veckan på hela året var, när vi åkte med pappas båt, Saltaren på långtur och fick sova i båten.

1956 lyckades jag ta studenten i alla fall och sedan började mitt vuxenliv. Var skulle jag vara på sommaren? På Korpholmen förstås. Finns det något annat ställe? Jag har aldrig varit någon annanstans på sommaren. Varför skulle jag vara det?

Här är ju BÄST!

KORPHOLMENS BÅTKLUBB

Bröderna Carl Gunder och Nils Henrik Hedström planerade ofta sina liv tillsammans Calle var tio år äldre och gillade att bestämma. Han var advokat och hade affärsinne. Nisse var praktisk och händig och hängde med sin tid. Han var van vid att ”ta folk” som källarmästare på Tennstopet och bröderna tyckte mycket om varandra . Nisses fru Ilse var ju Bibbis systerdotter som hon alltid älskat mycket och de två kvinnorna höll ihop och trivdes bra tillsammans och hjälptes åt på kvinnors vis.

Nu bodde de med sina barn på en ö och männen var inte ofta där, eftersom det var krig och alla män mellan 18-60 blev inkallade ideligen. Herrarna hade köpt varsin campingbåt som hette Stora Manasse och Bilagan. Men eftersom man inte kunde köpa bensin under kriget, låg båda båtarna på land. Då köpte Nisse en segelbåt som hette Eola. De fyllde båten med alla ungarna och vänner och seglade till Fjärdskär med en roddbåt på släp där några också fick sitta. Men säkert seglade de ensamma också i lugn och ro.

På Yxlan bodde Rut och Per-Axel Weslin med två döttrar. De hade också en båt som hette Heffaklumpen . På stugholmen bodde Allan och Britta Une med sina tre pojkar. Deras båt hette Pumsbullan. Längre upp mot norr på Yxlan bodde Karl-Henrik och Anna-Greta Nordlander med tre barn. Ingen kunde använda sina båtar – utom roddbåtarna förstås.

Nisse hade läst att om man hade en båtklubb kunde man få köpa bensin.

Varför inte bilda en sådan? Jättebra tyckte alla herrarna. Vad kvinnorna tyckte vet vi inte. De hade ingen talan på den tiden. De här männen var alla med i någon seriös herrklubb, typ Frimurarorden och nu fick de en rolig idé.

Man skulle kalla varandra ”BRODER” då man hade årsmöte. Man skulle ha riktiga stadgar och kommiteér. Eftersom alla männen utom Allan Une hade dubbelnamn hittade man på ett extra namn åt honom och skrev in i stadgarna att alla herrar i all framtid skulle kallas BRODER och ha dubbelnamn. Varje år i juli skulle det vara fest med årsmöte och man skulle då registrera nya båtar, döpa dem, ventilera praktiska problem och ha skoj. Det blev lite av en parodi på deras högtidliga orderliv men också en praktisk förening för alla båtälskande öbor.

De höll spirituella tal och de skrev välformulerade protokoll . Dessa finns bevarande och går att läsa på vårt museum i telefonkiosken. Damerna höll tyst. De lagade förstås maten och diskade – men så var det ju på den tiden. Då var dom tio stycken. Så småningom fick vi barn också vara med. De första 30 åren var årsmötet med festen i Fadersfriden – sedan började man går runt till varandra och de flesta här på ön har haft ansvaret för festen någon gång – även om man snart ordnade knytkalas- eftersom vi blev så många medlemmar.

1997 dog Bibbi 92 år gammal.. Hon var den sista av det gamla gänget.

 

Dags för förnyelse

1998 inköptes tält, bräder och tillverkades bord och bänkar och sedan dess har vi hållit festen på Bayerska fältet. Det behövs ett RODER som ansvarar för att möbler och eventuella tält kommer upp och som städar efteråt. Rodret har i många år bestått av ett arbetsamt och glatt gäng med Näsmarkare, Ekströmmare (som bor på Blidö) och Bövingar, Åkermän och Söderbergare. Vi är nu nästan hundra medlemmar och vi har fortfarande våra stadgar som vi följer. De manliga medlemmarna får dubbelnamn och vi har olika kommiteér. Duktiga medlemmar får medalj som syster Ella snidat. Det är bra att en gång om året träffas och prata med varandra om vad som behöver göras med främst båtar men också, brevlådor, sophämtning, brunnar och borttagande av stora träd. Kanske ny korpholmsflagga? Har någon en boj över? En båt ska upp på land!

 

Vi har i alla år haft en Korpholmen runt-tävling. Broder Per-Olof skötte denna i många år. Nu har hans son Broder Bo-Alexander tagit över. Man ska ro, paddla eller segla runt ön. Start från Bethges brygga mot Blidösundet.

 

På 60 – 70-talet hade Broder Sten Algot och syster Lena en tävling för de små barnen, där de skulle ta KORPAR: Korp 1 = doppa huvudet Korp 2 simma runt bojen och göra ett dubbelt halvslag. Korp 3= Simma till Stenarna (Sjörövarön där det står en snidad korp numera). Vi gjorde även rebusjakter och lät alla ungarna åka med Blidösund från Brokholmen till Almvik.

Broder Rune-? och syster Britt-Marie ordnade ”Lilla Sviholmen runt-sim” i många år och då kunde alla ta simborgarmärket och även få lite annan båtkunskap . Syster Karin bjöd på tårta. Rune hade kallat dit läkarbåten, så alla kunde få veta hur det gick till med sjukvården på öarna.

 

Syster Jenny ledde vår ”Korpholmskör” några år på 90-talet. Vi sjöng bl.a på Mats Åkermans Målarskola i Bruket och förstås på alla fester.

 

2011 dog broder Jan-Viktor. 2013 dog broder Johan-Gunder och broder Karl-Petter.

 

Dags för förnyelse!

I augusti 2013 flyttas allt till Sviholmens allmänning, nära telefonkiosken som nu ska bli ett historiskt museum. Där utanför ska vi nu ha årsmötet.

Hemsidan har syster Jenny fixat. Adress:korpholmensbatklubb.se. På facebook kan vi se vad som händer året runt . Nu blir det också en ”kulturgrupp”.

Medlemmarna i denna grupp är Björn, Peter och Letti från Sviholmen, Lena, Mats, Jenny från Ängsholmen Ella från Svanö.

VÄLKOMMEN du som tycker det är roligt att bidra med lite historia eller bilder eller annat! Kanske har du något nostalgiskt föremål där hemma som du vill skänka till museet!

 

Gunnel Risinger, Görvel Åkerman, Niquel Neretnieks, Göran Lundquist, Britt –Marie Näsmark, Karin Dalaryd, Annika Une, Svante Näsmark Margareta Neretnieks Inger Bethge ,Mark Une, Sten Dalaryd. (Pyn – Per-Olof Bethge och Lena Böving var också med). Lena tog fotot.

JULI 2013 hos Svante och Britt-Marie Näsmark som emigrerade till Blidö år 1986.